American, 1854-1932 Related Paintings of Palmer, Walter Launt :. | The Shining Stream | Winter Light and Shadows | The Early Snow | Towards the Lido | Afternoon in the Hammock | Related Artists:
GOES, Hugo van derNetherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1440-1482
South Netherlandish painter. In 1467 he enrolled as master in the Ghent painters' guild, sponsored by Joos van Wassenhove, master painter in Ghent in 1464 after registering in Antwerp in 1460. In 1469 the two together acted as guarantors for the illuminator Sanders Bening when he became a master, and it was from Hugo that Joos borrowed money when he went to Rome. Sanders Bening was married to Kathelijn van der Goes, perhaps Hugo's sister. Hugo's status within the guild is further attested by the fact that he was guarantor for two other painters in 1471 and 1475, that he was one of the dean's jurors in 1468-9 and that he himself served as dean from towards the end of 1473-4 to at least 18 August 1475.
Theodor Kalide1801 Konigshutte-1863 Gleiwitz,German sculptor. At the age of 15 he was apprenticed at the K?nigliche Eisengiesserei in Gleiwitz, where he soon began sculpting cast-iron plaques. In 1819 Johann Gottfried Schadow summoned him to Berlin, where he was instructed in chasing by Cou? and worked in the Berlin Eisengiesserei. In 1821 he transferred to the studio of Christian Daniel Rauch. Following Rauch's example and under his influence, Kalide produced such large animal sculptures as the Resting Lion and the Sleeping Lion (several casts, e.g. zinc, 1824; Berlin, Schloss Kleinglienicke). From 1826 to 1830 Kalide worked on equestrian statuettes, including those of Frederick William II (zinc), after the model by Emanuel Bardou (1744-1818), and Frederick William III (e.g. cast iron; both Berlin, Schloss Charlottenburg, Schinkel-Pav.). In 1830 he became a member of the Berlin Akademie. His most popular works included the life-size bronze group Boy with a Swan (1836), which was installed on the Pfaueninsel in Berlin as a fountain (several casts, all untraced). Kalide achieved wide recognition and aroused violent controversy with his almost life-size marble figure Bacchante on the Panther (1848; Berlin, Schinkelmus., badly damaged). This work transgressed the accepted boundaries of classical art, above all in the figure's provocative pose, and was perceived as shocking. In its uninhibited sensuality and its blending of the human and the animal, it offended the conservative Berlin public, and consequently Kalide received few new commissions. He had no success with competition designs and became increasingly embittered. He spent his last years at Gleiwitz, where he died.
marcus larsonSimon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer.
1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred.
Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.